Årsberättelse för Hvetlanda distrikt af Jönköpings Län för år 1869

Detta distrikt utgöras av hela Östra härad, som är indelat i 18 socknar, hvilka tillsammans ega en folkmängd af omkring 23.000 människor. Såsom beläget i närmaste grannskapet af den så kallade Småländska landthöjden ligger häradet temligen högt öfver hafvet och har i följd deraf ett fullkomligt fastlandsklimat med stränga och snörika vintrar, måttligt varma somrar och gör vextligheten. Några egentliga slätter finns icke; landskapet är i hög grad vexlande. Skogbeklädda höjder, hvilkas sluttningar vanligen äro täckta med smärre, oregelbundet kringkastade åkerfält omvexlande uphörligd med talrika små insjöar af löfrika dalar, i (?) oftast en liten bäck eller å letar sig en besvärlig väg till det gemensamma afloppet för häradets alla vatten: Emmån. Denna genomskär nemligen distriktet i  hela dess längd och bildar till följd av landskapets kuperade natur en mängd smärre vattenfall och forsar, vid hvilka talrika qvarnar och mindre sågar äro anlagda. Till följd av denna naturens rika omvexling distriktet måste hafva uppvisa mången flerartad utsigt afseende landtskapsbild som (?) än nu är fallet borde till sig locka främlingars besök, torde väl vara helt naturligt och en af dess socknar, Skirö, har även temligen allmänt erhålllit den lika vackra som väl förtjenta benämningen Smålands trädgård.

Hvad skogstillgången angår ega ännu alla distriktets socknar byggnadsvirke till eget behov, men i följd av timmerskogens bristande vård torde väl föga återstå till afsalu. Småskogar är deremot (?) alltid så öfverflödande att en famn björkved betalas med 3 Rp (?) det bonden på flera ställen gerna lemnar tallveden för (?) blott man sjelf vill hugga och föra den ur skogen. Åkerjorden består dels av svartmylla, dels av sandblandad mulljord, och om häradet i afseende på bördighet ej kan mäta sig med vårt (?) i detta fall lyckligast lottade landskapen, måste det dock (?) såsom en af de frukt(?) trakterna inom den vidsträckta provinsen Småland. På gammal, väl brukad åker ger nemligen (?) i medeltal omkring 9de och hafren omkring 7de kornet. (?) större, egentligen så kallade herregods med (?) åtföljande (?) torpare och annat elände finnas ej inom distriktet, men deremot är detsamma uppfyldt af smärre herregårdar, så att stånds(?) klass uppträder med särdeles talrika representanter. Största delen af jorden är dock ännu alltid i den sjelfegande bondhänder.

Jernbruk finnas inga inom distriktet och bergen äro, så man hittills känner, fattiga på metaller. Det enda bruk någon betydenhet är det inom Alsheda socken belägna Klefva nickelverk. Inom samma socken ligger äfven rikets enda guldgrufva, Ädelforss, som under lång tid ej varit bearbetad, men måhända inom kort kommer att ånyo lemna gyllene skatter. Ett bolag har nemligen bildat sig, hvilket redan lärer (?) förberedande undersökningar och tänker genom en ny beredningsmetod, guldets chloridering, framställa detsamma ur den qvartsrika (?).

Hvad invånarnes lefnadssätt angår så utgöra (?) sill, potatis, mjölvälling och syradt bröd af blandadt råg och af (?) mjöl den hufvudsakligaste och nästan enda beståndsdelen av den fattigaste befolkningen föda. Erkännas måste dock att förtärandet af hafre, som förr var mycket vanligt, på sednare åren betydligt aftagit. Hårdt bröd finnes ej hos allmogen, utan endast sura, ofta illa genomgräddade limpor. Den egentlige bonden hörsammar väl ej att om hösten förse sig med ett någorlunda tillräckligt köttförråd, men detta förtäres sedan under årets lopp rökadt eller saltadt och äfven i hans diet ingår sillen såsom en vigtig beståndsdel. Då kon kalfvar skaffar han sig deremot alltid färskt, och rätterna äro då (?) till sin myckenhet och antal oftast mera än rikligt tilltagna. (?) dryck begagnas ofta surt af illa jäst svagdricka. Brändvinssupande, som förr var så allmänt att den nyktre sågs med förakt, har betydligt aftagit så att man vanligen blott vid större sammankomster får se någon af starka drycker öfverlastad. Kaffedrickandet tyckes deremot vara i tilltagande och äfven i den fattiges (?) puttrar kaffepannan öfver elden om möjligt flera gånger på sumpen. I en trakt, der boskapsskötsel utgör befolkningens kanske förnämsta näringskälla, borde man väl kunna vänta att mjölken skulle utgöra en väsendtligt födoämne; men dels har den fattige ingen ko, dels tänka ytterst få bland allmogen på att (?) vårda och sköta ko-ladugården. Då kon hvarje år ökar boskapens antal med en kalf och med sin spillning bidraget till deras gödning, äro anspråken på henne för öfrigt ej stora. Några förädlade racer finnes ej och den inhemska ställes ofta under vintern på förknappning, hvaraf den naturliga följden (?) husmodern ofta finner sig sakna mjölk till eget hushåll. I fall öfverensstämmelse med nu beskrifna matordning äro kronisk magkatarr och bleksot de inom distriktet allmännaste förekommande sjukdomarne. 

Invånarens lynne är friskt och lifligt, men häftigt och lättretligt. Han är öppen, redbar, mycket arbetsam och hans förmåga att ta sig fram under de största försakelser har blifvit till ordspråk. (?) jemte är han, i synnehet under inflytandet af ett rus, i hög grad stridslysten, och om en icke fältknifvar och messingsdosan en () vid allmänna sammankomster och dansnöjen beständigt (?) beredskap till anfall eller försvar, äro dock allvarsamma slagsmål och strider bland den yngre manliga befolkningen ej sällsynt. Till vext och kroppsbyggnad är han fullt medelmåttig, ej för stark, men mycket uthållig vid arbetet.

Klädedrägten är hos allmogen mycket omvexlande. Många begagna vanligen rock och långbyxor både sommar och vinter. Den förmögne bonden är om vintern klädd i pels. Qvinnorna bruka merändels helklädningar. Men under arbetet ofta tröja och kjortel. Det enda för orten karakteristiska är de gifta qvinnornas hufvudbonad vid högtidliga tillfällen. Denna består nemligen af ”mössa och stycke”: en efter hufvudet formad, blott öfver hjessan och tinningarne sittande, läderhård liten hätta af siden eller annat enfärgadt tyg, hvarundet det af kammarduk och spetsar bestånde så kallade stycket framtill fästas. Denna hufvudklädsel är särdeles egendomlig och alldeles icke smaklös. Lyxen i kläder har på sednare tider betydligt tilltagit, så att (?) vid de förmögna böndernas bjudningar ej behöfver söka efter klädesrocken och sidenklädningen. Bonden visar i allmänhet en synnerlig lust att bygga sig stora boningshus af två våningar. Den öfre våningen, som ofta blott är ofullständigt inredd, (?) mycket snygg och begagnas blott vid större bjudningar, under det att familjen i hvardagslag bor hopträngd uti ett eller två rum på nedre botten, der snyggheten ej alltid är lofvärd.

Häradets förnämsta näringskällor äro åkerbruk och boskapsskötsel. Säd produceras öfver ortens behof och oxar, såväl till slagt och dragare, säljas både till rikets öfriga provinser och till utlandet. (?) Danmark förlorade Slesvig och Holstein, infinna sig danska uppköpare af oxar på nästan alla ortens kreatursmarknader, men sedan det svåra missväxtåret 1868, då jordbrukaren af brist på foder måste nedsätta eller till underpris försälja mera än hälften af sina kreatur, har fäboskapens antal betydligt förminskats och priserna i följd deraf pressats. Häradets enda större bruk är det förut nämnda Klefva nickelberk; men dessutom finnes i Lemnhults socken Haga glasbruk (?) vid de talrika vattendragen flera linoljebruk och några mindre pappers- och tegelbruk.

1mo  Väderlekens och årsvextens förhållande i allmänhet:

Efter en måttligt kall och snörik vinter inträdde i början af April för årstiden ovanligt varm väderlek, som (?) till början af Maj, (?) liksom Juni var kall och regning. I början av Juli inträdde en (?) torka och värme och under sista hälften af sommaren var väderleken särdeles gynsam för årsvexten. Under en del af September (?) ymningt regn, men vackra mellandagar saknades dock icke. Årets sista månader hafva utmärkt sig genom en blid och regning värderlek, utom under början af November då termometern omkring 14 (?) visade några grader under fryspunkten och små snöfall inträffade.

I följd av den gynsamma väderleken var skörden särdeles riklig och dess beskaffenhet utmärkt god. Hälsotillståndet inom distrikten har också i allmänhet varit ganska tillfredsställande.

Fortsättning följer!

  Släkterna Strahls webbplats · www.strahl.se · 2007